Caprice - OD:s decemberäventyr

Under två av senhöstens veckoslut präglas Uppsala i hög grad av OD:s förehavanden. Dels är det den andra helgen i december, då Capricens fem föreställningar går av stapeln, dels är det den novemberlördag då biljettförsäljningen sker. Natten mot den alltid gråkalla novemberlördagen är det en sorts långsmal folkfest från universitetets norra port ned längs universitetsbacken, där marschaller och små fyrbåkar brinner mellan tält och trädgårdsstolar och varma och kalla pluntor går runt mellan sovsäckar och täckjacksbylten. Biljettlagens medlemmar löser av varandra under nattens gång och precis som till sjöss är hundvakten minst eftertraktad. Det första tältet brukar faktiskt resas på fredag eftermiddag!

Men är det verkligen nödvändigt att köa så för att få biljett till Capricen? Nej, det är det inte, men det har blivit litet av en sport och ett litet udda nöje. Det räcker med att komma ett par timmar före ”kölappssläppet” kl. 7 för att få biljetter för den som inte vill övernatta ute.

Vad är det som man köar för att få se? Ja, det är just det: det vet man faktiskt inte. Så mycket som någonsin är möjligt är hemligt. Det är väl ett ganska fint vittnesbörd om mänskans längtan att få bli överraskad, efter osäkerhetens spänning, att just denna föreställning är så populär. Och ett gott betyg åt allas omtanke om nästan att aldrig något läcker ut i förväg.

Vissa saker vet man förstås. OD kommer att sjunga, någon kommer att dirigera och man kommer att få höra både klassisk manskörssång på fullt allvar och alldeles säkert nya fantastiska arrangemang. Och så vet man att det kommer att bjudas en blandning av lek och allvar, ganska ofta vansinnigheter som nog bara OD skulle komma på idén att genomföra.

Och så vet man att det kommer en eller flera hemliga gäster, och det är nog en av de roligaste sakerna med Capricen, för man vet aldrig om det är en operastjärna, en vissångare, en komiker, en folkmusikgrupp, en jazzmusiker eller en salig blandning av allt detta. Och dessutom brukar gästerna lockas att göra sådant som de aldrig fått tillfälle till men längtat efter, som när den väldige Wagner-basen Bengt Rundgren fick specialsydda Fantomentrikåer för sina 2,10 meter och 140 kilo och fick sjunga ”Diana” mot den ljuva operasopranen Britt-Marie Aruhn i djungelmundering 1982. Eller när rocksångaren Martin Stenmarck fick sjunga Don José mot den i Carmensammanhang något mer hemmastadda Anne Sofie von Otter 2003. Wagnersopranen Emma Vetter sjöng ”Diamonds Are a Girl’s Best Friend” i glittrande Marilyn Monroe-stass 2007, och den internationella megastjärnan Barbara Hendricks var både revolutionshjältinna och krogmadam i den franska ”Revolutions-Capricen” 1989.

Listan på gästartister är lång, eftersom Capricen har över 50 år på nacken. Det är lätt att förstå att OD har en svaghet för ”gyllene röster” som Sylvia Lindenstrand, Ingvar Wixell, Håkan Hagegård, Gunnel Bohman, Anne Sofie von Otter, Malena Ernman, Peter Mattei, Charlotte Hellekant, Elin Rombo och Olle Persson som alla låtit sina strupars guld flöda över Caprice-publiken.

Men raden av stora skådespelare är också lång och universitetsaulan har varit litet av en Dramatenfilial när vi lockat Ernst-Hugo Järegård, Margareta Krook, Jan-Olof Strandberg, Lena Nyman med flera att utforska nya områden med musik i centrum. Jan-Olof Strandberg, som agerade clown i ”Cirkuscapricen”, ruskade klentroget på huvudet när han såg repetitionsschemat och förstod att vi måste få allt att klaffa med några kvällsrepetitioner och en lördag: ”Det här skulle vi behöva sex veckor på heltid för på Teatern”. Men det gick förstås, som det trots allt alltid gör. Kören repeterar musiken under hela hösten, fast somligt blir ibland färdigt väldigt sent… Men det sceniska måste repeteras in under en kort och hektisk tid strax före Caprice-helgen. Varje Caprice är ett äventyr för OD, och det gäller att alla medverkande är beredda att improvisera, finna lösningar och ge utrymme åt de övriga.

De musiker och sångare som medverkat genom åren täcker i stort sett varje tänkbar musikalisk genre. Dalaspelmän, Freskkvartetten, Bengt Hallberg, Gosskören, paret Dominique, Brazz Brothers, Putte Wickman, Väsen, Ale Möller/Lena Willemark, Martin Fröst, Göteborgs Symfoniorkester (!), Toots Thielemans, Björn Skifs, Tommy Körberg, Alice Babs, Roger Pontare, Peter Carlsson & Blå Grodorna, Peter Jöback, Ola Salo och många fler har smält in i och/eller präglat föreställningarna.

Och mitt i allt det musikaliska har de stora svenska komikerna passerat revy. Mellan Gösta Knutsson 1963 och Petra Mede 2013 finns Yngve Gamlin, Hasse och Tage, Povel Ramel, Gösta Ekman, Robban Broberg, Fredrik Lindström, Sissela Kyle, Henrik Dorsin, Claes Malmberg och många fler.

Capricen är varje gång ett vågspel för både OD och gästerna, och förhoppningsvis känner publiken detta; Capricen är ingen trygg och säker ”rutinkonsert” utan en våldsam satsning som dessutom ska genomföras fem gånger under en helg och där de lekfulla krumsprången aldrig får gå ut över den musikaliska kvalitén.

Gunnar Birgegård och Samuel Åhman

 

Lista över hemliga gäster

Klicka här för att se en lista över samtliga Capricens hemliga gäster

 

Jubileumsweb

Med anledning av Capricens 50 års-jubileum skapades en särskild "jubileumsweb" fullspäckad med information och bilder från capricer genom tiderna.

Klicka här för att komma till sidan